Nyss lyssnade jag på ett webinar med Socialstyrelsen om deras första riktlinjer för klimakteriebesvär. Sådana har vi alltså inte haft innan, trots att klimakteriet inte är något nytt under solen. Bättre sent än aldrig säger jag för så bra de är! Heja Socialstyrelsen!
Riktlinjerna vänder sig till beslutsfattare inom vården men jag lyssnade ändå, med mitt arbetslivs- och HR/People-perspektiv. Det här tog jag med mig.
Bättre vård
Så viktigt det som Björn Eriksson, generaldirektör på Socialstyrelsen, säger: Det ska finnas rätt och god vård för kvinnor och flickor. Han sa det först med mikrofonen på vift under kavajen och sedan hördes det klart och tydligt: livskvaliteten ska förbättras under klimakteriet.
Tänk ”Klimakteriet?”
Vårdgivare ska vid diffusa och komplexa symptom tänka ”””kan detta handla om klimakteriet?” Den enkla frågan tror jag kommer göra stor nytta, för snabbare hjälp och mindre runtslussning till olika specialister inom vården. Samma tanke borde även företagshälsovården ha.
Så tips till dig på HR/People, säkerställ att företagshälsovården frågar sig om problemet kan ha med klimakteriet att göra.
Hormonbehandling
Uppmaningen om att i större utsträckning än idag ta med MHT (hormonbehandling) i rådgivning till kvinnan i klimakteriet är bra, apropå livskvaliteten. Det kommer ta tid innan vårdpersonal är kompetensutvecklad och känner sig trygg i att ge råd till patienten och än viktigare, citat: ”informationen om MHT till patienten ska vara begriplig”.
Socialstyrelsen kommer följa upp riktlinjerna om 3-4 år och jag undrar om klimakterievården hinner bli jämlik i hela landet till dess. Vad tror du?
Ett bra exempel, eller?
Region Skånes satsning på klimakterierådgivning inom barnmorskemottagningar lyftes som ett gott exempel. Jag undrar tyvärr hur gott exemplet är.
Region Skånes kostnader för denna klimakterierådgivning via barnmorskor var knappt 2 miljoner 2024, den lägsta ersättningen är 200kr/kvinna i grupprådgivning vilket ger 10 000 kvinnor som fått grupprådgivning (2 miljoner/200). Alla har såklart inte fått rådgivning i grupp, individuell sådan ger en ersättning om 540kr/kvinna. Hur många det är som fått individuell respektive grupprådgivning vet jag inte.
Säg att det är 7500 kvinnor som får hjälp från barnmorskor i Skåne per år, både i grupp och individuellt (jag räknar högt, dvs att majoriteten fått grupprådgivning). 2024 fanns det 178 000 kvinnor i Skåne mellan 40-59 år enligt SCBs befolkningsstatistik på länsnivå. 7500 kvinnor av 178 000 är 4,2%. Får verkligen alla kvinnor rätt hjälp, i rätt tid?
För när man mår dåligt och inte förstår var muskelvärken, nedstämdheten, sömnproblemen med mera handlar om – kontaktar man en barnmorska då? Jag tror tyvärr man vänder sig till vårdcentralen och inte får hjälp där (ett levande exempel på det är jag själv för ca 4 år sedan). Fungerar det bättre nu – motbevisa mig gärna! Eller har jag räknat fel – motbevisa mig ännu hellre!
Jag hade blivit så glad om jag har fel! För det jag landar i, var detta verkligen ett gott exempel från Region Skåne? Att inte ens 5% av målgruppen får hjälp. Eller ännu värre: om detta är ett gott exempel, hur illa är det då inte i övriga regioner?
En sista tanke
Det goda eller ”goda” exemplet åtsidosatt, så här vill jag avsluta detta inlägg – med positivitet och hopp: För när kunskapen om klimakteriet ökar i vården, då kommer vi se mindre jobbfrånvaro pga upprepade läkarbesök, lägre sjukfrånvaro pga bättre mående, ökad ork hos medarbetare och med det förbättrad produktivitet. Men framförallt, fler välmående människor på jobbet och i livet. Det ser jag fram emot!
Vill du läsa mer om mina tankar om de nationella riktlinjerna och allt annat som hände under den internationella klimakteriedagen + veckan i oktober inklusive när jag fick klimakterierelaterad hjärndimma i direktsändning, tryck här!